Tinas Hundliv

I fredags var vi ner till Strömsholm igen.
Elin på Rehab kollade steglängden i olika tempon, långsam gång, kort och ökat trav, hon kände även igenom musker och mätte och kollade om det var några värmeskillnader. Allt såg jättebra ut så nu får vi äntligen börja träna igen. Ska bli sååå kul. Förhoppningsvis så blir det lydnadstvåan i september.

I går kväll var jag, Kenneth, Kevin, Victor och Linnea ut till klubben och tränade sök.

Sulan fick göra sina första vindmarkeringar. Han var sååå duktig! Fem figuranter blev det och han tog snabbt upp vittringen och jobbade sig så fint fram till figuranterna. Han tyckte det var väldigt roligt att hitta folk i skogen – dom hade ju så roliga leksaker som man kunde kampa med.

Kängan fick göra markeringsövningar. Han är ju inte friskskriven ännu, så för att det inte skulle bli för mycket spring i skogen så fick det bli markeringsövningar. Även han var jätteduktig – det är ju över ett år sedan vi tränade sök sist. Jag blev väldigt imponerad över att han backade ut från figuranten när han skällde, helt självmant. Vi har aldrig tränat på det förut – också gör han det helt självmant! Det är bara att tacka o bocka.

Efter sökträningen så gick vi ut i skogen och letade kantareller. Blev inte så många fynd men Kenneth lyckade få ihop en liten påse. Det räckte i alla fall till en macka var när vi kom hem. Mmmm så gott det är med rostat bröd och smörstekta kantareller.

Här har Sulan fått “vinna” sin kära kamptrasa.

Linnea, Victor och Kevin på kantarelljakt

Sulan tycker tydligen att vi har gått nog nu och försöker få med sig pappa Kängan till bilen

Lite fler bilder från helgen

Sulan gillar syrrans trädgård

Syrran tränar apportering med Bisquit

Ja, det blev en del resande för Sulan den här helgen också. I fredags åkte vi ner till min kära syster Madeleine som bor i Väddö. Så himla fint och skönt att vara där, jag blir sååå sugen att flytta!

Lördag och söndag var det kurs med Niina Svartberg på Häverö Brukshundklubb. Jag tror att Sulan är den yngsta deltagaren Niina har haft på kurs. Vi har tränat en massa roliga saker, bl,a. inkallning, sitt, ligg, stå, apportering.
Stort tack till Niina för många bra tips på “bäbis-övningar” och även en stor eloge till köket på klubben – toppengod mat och service!

Sulan träffade en riktigt rolig polare

Efter 155 mils resa t o r Norge så kom vi hem i söndags kväll med lilla “Sulan”.

Sulan var jätteduktig på hemresan. Annette fick köra första biten så att jag skulle kunna ha Sulan i min famn. Efter ett par timmar blev det min tur att köra så då fick Sulan ligga där bak. Första stoppet vi gjorde så började han skrika men blev ganska snart tyst igen. Efter detta så var han helt lugn och nöjd vid varje stopp. Lite mat- och toalettpauser blev det förstås.

Kära nån så söt man kan vara och så fort man fäster sig vid den lilla. Sulan är alltså Kängans son och det verkar minnsann som om Kängan är lite stolt över vad han har tillverkat.

Men titta… jag tror minsann han redan gör skäl för sitt namn!